Vem var Imam Mahdis (Gphf) mor?

Imam Mahdis (må Gud påskynda hans framträdande) mor var en mycket respektabel, kysk och dygdig dam. Hon var Mästarinnan Narjis (som uttalas Narges på persiska) och tillhörde de flickor som fördes till Irak från östra Rom (ungefär i dagens Turkiet) tillsammans med krigsfångar. Den tionde Imamen Hadi (frid vare med honom) köpte henne[1] och föreslog sedan att hon skulle bli hustru till hans son Imam Hassan Askari (den elfte Imamen och Tidens Imams (fvmh) noble far). Resultatet av detta giftermål var ett strålande barn, det vill säga Tidens Imam (fvmh), som föddes natten till den 15 sha’ban år 255 AH (869 e.Kr.) i staden Samarra. Det var ett barn som världen just nu existerar på grund av, och som nu lever i fördoldhet. Dagen kommer att komma då världen kommer att fyllas av rättvisa och fred under hans ledning och uppsikt.

Damen Narjis, Tidens Imams (fvmh) mor, hette även Malika. Hon var dotter till den bysantinske kejsarens son Joshua, och hon var ättling till Simon på sin mors sida. Simon var en av profeten Jesus (fvmh) speciella följeslagare och hans efterträdare.

Trots att Malika bodde i palatset med den kejserliga familjen, var hon så pass kysk och dygdig att det var som om hon inte hade någon relation till denna familj. Snarare tog hon efter sin mor och mors släkt, och hennes liv var som Simons och Marias son Jesus liv – ett liv av särskild renhet, kyskhet och andlighet. Av denna anledning ville hon inte beblanda sig med den världsliga kejsarfamiljen, snarare ville hon, och hennes mål var att, leva med en ren gudfruktig familj. Gud hjälpte henne att nå detta mål och Han lät henne få sin önskan uppfylld på ett häpnadsväckande sätt.

Det var krig i många år mellan muslimer och romare; ibland vann muslimerna, och ibland romarna. Det var naturligt att vissa togs till fånga i krigen, och i dessa på varandra följande krig blev ibland muslimer fångar till romarna, och ibland tvärtom att romare blev fångar till muslimerna. På den tiden var det vanligt att fångarna antingen såldes som slavar och slavinnor, eller att man bytte dem mot sina egna fångar.

Under en resa, på vilken Malika åtföljdes av ett antal kvinnor som följde med kejsaren, mötte de den islamiska armén. Den bysantinska armén drabbade då samman med den islamiska armén. I detta krig vann muslimerna, och de tog vissa av kvinnorna, bland annat Malika, till fånga. Fångarna fördes sedan till Bagdad med båt via floden Tigris för att sedan säljas. En av säljarna var en välkänd slavsäljare som hette ”Amr ibn Yazid”.

En dag såg Imam Hassan Askaris (fvmh) noble far Imam Hadi (fvmh) en av sina följeslagare som hette ”Bishr ibn Sulayman”, som också hade erfarenhet av att köpa och sälja slavar, i staden Samarra. Imamen gav honom ett brev som han hade skrivit på det romerska språket och signerat. Imamen gav honom även en penningpung separat, och sa: ”Jag vill att du ska åka till Bagdad och köpa en tjänarinna med denna penningpung och sedan föra henne hit.”

Bishr ibn Sulayman sa: ”Absolut, jag lyder vad du än befaller.”

Imam Hadi (fvmh) sa: ”Lyssna nu så ska jag förklara hur du ska köpa en tjänarinna. Dag så-och-så åker du härifrån till Bagdad. Försök då att tidigt på morgonen dag så-och-så vara bredvid bron vid Bagdads kända flod. När du kommer dit kommer du se några skepp komma i vattnet för att tömma sin last. Då kommer du se några kvinnor som de har fångat. De går då av skeppen och säljs som tjänarinnor.

Därefter kommer kunder och köper tjänarinnor och för dem med sig därifrån. Fortsätt att titta då du vid ett tillfälle kommer att se att i ett av dessa skepp försöker ”Amr ibn Yazid” sälja en ung kvinna. Trots att hovmännen vill visa tjänarinnorna för köparna, visar inte den unga kvinnan sig själv; hon behåller sin slöja och kyskhet, och är klädd i två silkesplagg och har ett dyrbart läderplagg på axlarna.

Gå till Amr ibn Yazid vid denna tidpunkt. Säg att du har ett brev, som är skrivet på det romerska språket, till denna dam. Ge detta brev till den damen så att hon ska läsa det. Om hon blir nöjd köper jag henne till brevets ägare då brevets ägares egenskaper och kännetecken står skrivna i det. Hon kommer att bli nöjd efter att du gett henne brevet. Köp då henne och för henne hit.”

När Malika fångades tillsammans med ett antal andra kvinnor, kallade hon sig för Narjis så att ingen skulle känna igen henne.

Bishr ibn Sulayman kom till Baghdad den bestämda dagen enligt Imam Hadis (fvmh) förslag, gick till Bagdads bro tidigt på morgonen, såg skeppen anlända och att tjänarinnor började säljas. Vid denna tidpunkt såg han den tjänarinnan som hade de egenskaper som Imam Hadi (fvmh) hade berättat om. Köparna insisterade att få köpa henne, men hon ville inte bli deras tjänarinna.

Bishr gick då fram och gav Imam Hadis (fvmh) brev till ”Narjis” med säljarens tillåtelse. Så fort Narjis hade öppnat det och läst det blev hon ofrivilligt förbryllad och hon fick tårar i ögonen. Samtidigt som gråten av glädje hade gjort henne hes sa hon till sin ägare Amr ibn Yazid: ”Sälj mig till ägaren av detta brev!” Hon insisterade och betonade att han var tvungen att sälja henne till ägaren av detta brev.

Amr ibn Yazid sa: ”Okej då, det är inget problem.” Sedan talade han med Bishr ibn Sulayman om hennes pris. Han blev nöjd med samma summa pengar som fanns i penningpungen som Imam Hadi (fvmh) hade skickat. Bishr sa: ”Jag gav honom penningpungen och köpte tjänarinnan, och jag åkte därifrån med henne. Hon tog ständigt ut brevet och kysste det och strök det mot sina ögon. Jag sa då förvånat: ”Varför kysser du brevet så mycket när du ännu inte känner ägaren till brevet?”

Hon sa: ”Du har lite förståelse och kännedom. Du skulle inte ha sagt sådär om du kände Guds Profet och hans efterträdare!”

Sedan berättade hon sin historia från början till slut för mig. Jag insåg renheten, den andliga karaktären och den höga och sublima förståelsen som Mästarinnan Narjis (fvmh) hade, och efter det visade jag henne mer respekt tills vi anlände till Samarra, och jag förde henne till närvaron av Imam Hadi (fvmh).

Vid detta tillfälle hälsade Imam Hadi (fvmh) henne välkommen och frågade hur hon mådde. Sedan meddelade han sin syster, damen Hakima, och sa till henne: ”Det här är den respekterade damen som du väntat på.” Hakima gav henne en kram, hälsade henne välkommen och gratulerade henne.

Sedan sa Imam Hadi (fvmh) till sin syster Hakima: ”För henne hem och lär henne islamiska regler. Hon kommer att vara min son Hassans hustru, och mor till Muhammeds (Gvhf) familjs Mahdi.”

Därefter vände Imam Hadi (fvmh) sig mot Narjis och sa: ”Goda nyheter! Du kommer att föda det barn som kommer att fylla hela världen med rättvisa genom sitt styres ljus, precis som världen varit fyllt av förtryck och tyranni.”

Ja! Denna unga, rena och upplysta kvinna räddade sig själv från orenheten i kungars palats, och följde sin mors förfader Simons spår. Hon sökte efter samma heliga mål och vision, och Gud hjälpte också henne tills hon slutligen hedrades med och blev värdig det; att bli Imam Hassan Askaris (fvmh) hustru och Imam Mahdis (Gphf) mor.

[1] Slaveri var redan utbrett vid islams ankomst, och för att lösa problemet med slavhandel presenterade islam olika lösningar för att samhället successivt skulle fungera utan slavar.