Några uttalanden från Imam Mahdi (Gphf)

Framträdandets tidpunkt och tecken

Ingen specifik tidpunkt har bestämts för Tidens Imams (må Gud påskynda hans framträdande) framträdande, och det har alltid förbjudits att spekulera kring detta i uttalanden från den noble Profeten (Guds välsignelser vare med honom & hans familj) och Imamerna (frid vare med dem); eftersom den gudomliga förutbestämmelsen är sådan att det finns en viktig anledning till att den exakta tiden för denna välsignade händelse är dold för alla. Dock har det nämnts många tecken för framträdandet i återberättelser, men ingen av dem tydliggör den specifika tidpunkten för framträdandet. I en signerad skrivelse (tawqi’) som utfärdats av Tidens Imam (Gphf) och i vilken Ali ibn Muhammad Samarri, det sista specifika ombudet under den lilla fördoldhetsperioden, addresserats har det nämnts: ”Den stora fördoldhetsperioden har börjat, och framträdandet kommer inte att äga rum förutom när Gud, den Upphöjde, tillåter det. Denna angelägenhet kommer att äga rum efter en mycket lång tid – när hjärtan blivit hårda och jorden blivit full av förtryck.”

Räddningens väg

Utan tvekan uppstår vissa intellektuella och ideologiska villfarelser med tidens gång, och på grund av brist på nödvändig noggrannhet och reflektion leder de vissa människor på villospår. Vid en sådan tid är det mycket nödvändigt med en måttstock som förhindrar folk från att bli vilseledda. Under en tid uppstod det oenighet bland en grupp shiitiska intellektuella i teologiska diskussioner. Tidens Imam (Gphf) utfärdade då en signerad skrivelse i vilken det rekommenderades på följande vis i en del av den: ”Avvik inte från den rätta vägen, och rikta ert mål och riktning genom kärleken till oss Ahl al-Bayt mot den tydliga traditionen och levnadssättet. Visa Gud aktning och följ våra riktlinjer.”

Att vara föraktad av Imamerna (fvmd)

I många åkallelser och ziyarat har de felfria Imamerna (fvmd) omnämnts som vägar (sirat) och måttstockar (mizan). Därmed indikerar de felfria Imamernas tillfredsställelse på Guds tillfredsställelse. Precis som om ens handlingar inte godkänns av dessa nobla personer, kommer handlingarna utan tvekan inte heller att gillas av Gud och Sändebudet. I ett av Imam Baqiyatullahs (Gphf) uttalanden har det nämnts följande gällande detta: ”Den som vi föraktar, föraktar även Gud, Hans änglar och alla av Guds profeter och förmyndare.”

Klagan mot folket

Tidens Imam (Gphf) kommer att säga följande till de människor som avviker från vägledningens väg och drabbas av konflikter på grund av slapphet och nonchalans gentemot religionen: ”Hur hamnar dessa människor i konflikter, vandrar i vilsenhetens dal och ibland går till vänster och ibland till höger? De lämnar sin religion eller drabbas av tvivel, eller ibland blir de till och med fientliga mot sanningen. De har antingen inte förstått vad som sagts i korrekta återberättelser och rapporter, eller om de har förstått det så låtsas de vara glömska…”

Råd om att be om förlåtelse

Synder är precis som gift, eftersom de utsätter ens själ för fara. Närhelst en person begår en synd till följd av att ha lurats av den befallande själen (al‑nafs al‑ammarah) eller djävulens viskningar och ignorans som beror på att man är upptagen med världsliga ting och världens försköningar, är det nödvändigt att man vidtar åtgärder så snart som möjligt genom omvändelse och att be om förlåtelse för det förflutna och för att eliminera de onda konsekvenserna av synder, i hopp om att man kommer att omfamnas av Guds barmhärtighet och förlåtelse. Tidens Imam (Gphf) svarade Hasan ibn Fadl Yamani[1], som hade begått ett misstag och bett Imamen om ursäkt genom att skicka ett brev till honom, genom att skriva: ”När än du ber Gud den Upphöjde om förlåtelse för den synd och misstag du har begått, kommer Gud att förlåta [dig för] det.”

Effekterna av snålhet och att inte hjälpa behövande

Gällande de som, trots att de åtnjuter Guds välsignelser, avstår från att hjälpa de nödställda har Imam Mahdi (Gphf) sagt: ”Den som Gud skänkt välsignelser och som snålar med att hjälpa den grupp av människor som det förordats om, kommer att tillhöra förlorarna i denna och nästa värld.”

Vägen till ett gott slut

En av de viktigaste önskningarna hos varje människa är att man beter sig på ett sätt som kommer att leda till ett positivt resultat i livet. Gällande detta har många riktlinjer citerats från Guds förmyndare, och ifall man följer dem kommer man utan tvekan att nå sann lycka och få ett gott slut. Imam Mahdi (Gphf) har gällande detta sagt: ”Våra följare når ett gott slut när de fullständigt undviker de synder som Gud har förbjudit och inte begår någon av dem.”

Tidens Imams (Gphf) första uttalande vid tidpunkten för sitt framträdande

Den bortgångne Sheikh Saduq har återberättat att när Tidens Imam (Gphf) gör sitt framträdande kommer han samtidigt som han lutar sig mot Kaba först att recitera denna koranvers:
«بَقِيَّةُ اللَّـهِ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ» – ”Det som Gud lämnar kvar är bäst för er, om ni är troende…”[2]

Därefter kommer han att säga: ”Det är jag som Guds kvarlämning, Guds bevis och Hans kalif [och ställföreträdare] över er.” Det har återberättats att från och med då kommer alla som möter Imam Mahdi (Gphf) att hälsa med frasen «السّلام علیك یا بقیّة الله» – ”Frid vare med dig, å Guds kvarlämning!”

Källa: hawzah.net

[1] Han var en av de många lärare som hade undervisat den store shiitiske lärde Sheikh Kulayni från 200-talet AH (800-900-talet e.Kr.)

[2] Imam Ali Islamic Centers översättning av en del av koranvers 11:86.