Åkallan som är känd som ”Dua Faraj” gällande Imam Mahdi (Gphf)

اِلـٰهي عَظُمَ الْبَلَاءُ، وَبَرِحَ الْخَفَاءُ، وَانْکَشَفَ الْغِطَاءُ، وَانْقَطَعَ الرَّجَاءُ، وَ ضَاقَتِ الْأَرْضُ، وَ مَنَعَتِ السَّمَاءُ، واَنْتَ الْمُسْتَعانُ، وَإِلَیْكَ الْمُشْتَکَىٰ، وَ عَلَیْكَ الْمُعَوَّلُ فِی الشِّدَّةِ وَ الرَّخَاءِ.

Min Gud! Missödet har expanderat, fördoldheten har förlängts, [modestins] slöja har lyfts, och hoppet har skurits av. Jorden har blivit snäv, himmelens [välsignelser] har förhindrats – samtidigt som Du är Den som hjälp söks från, och klagomål [endast uttrycks] inför Dig, och man [endast] litar på Dig vid svårigheter och lättnad.

Ilāhī ’aẓumal-balā’u wa bariḥal-khafā’, wan-kashafal-ghiṭā’u wan-qaṭa‘ar-rajā’, wa ḍāqatil-arḍu wa muni‘atis-samā’, wa antal-musta‘ānu wa ilaykal-mushtakā, wa ‘alaykal-mu‘awwalu fish-shiddati war-rakhā’,

اَللّـهُمَّ صَلِّ عَلى مُحَمَّد وَآلِ مُحَمَّد، اُولِي الاَمْرِ الَّذينَ فَرَضْتَ عَلَيْنا طاعَتَهُمْ، وَعَرَّفْتَنا بِذلِكَ مَنْزِلَتَهُمْ، فَفَرِّجْ عَنا بِحَقِّهِمْ، فَرَجاً عاجِلاً قَريباً كَلَمْحِ الْبَصَرِ اَوْ هُوَ اَقْرَبُ،

Å Gud! Skicka välsignelser till Muhammed och Muhammeds familj – de med auktoritet; de vars lydnad Du obligerat oss, och att Du därför gjort oss medvetna om deras position. Ge oss därmed lättnad, vid deras rättighet, en skyndsam och nära lättnad – som ett ögonblick eller snarare!

Allāhumma ṣalli ‘alā Muḥammad wa āli Muḥammad, Ulil-amril-ladhīna faraḍta ‘alaynā ṭā‘atahum, wa ‘arraftanā bidhālika manzilatahum, fafarrij ‘annā biḥaqqihim farajan ‘ājilan qarīban kalamḥil-baṣari aw huwa aqrab,

يا مُحَمَّدُ يا عَلِيُّ، يا عَلِيُّ يا مُحَمَّدُ،  اِكْفِياني فَاِنَّكُما كافِيانِ، وَانْصُراني فَاِنَّكُما ناصِرانِ،

Å Muhammed, å Ali! Å Ali, å Muhammed! Behaga mig, ty ni två visserligen räcker för mig. Hjälp mig, ty ni två visserligen är mina hjälpare.[2]

Yā Muḥammadu yā ‘Alī, yā ‘Aliyyu yā Muḥammad, ikfiyānī fainnakumā kāfiyān, wan-ṣurānī fainnakumā nāṣirān,

يا مَوْلانا يا صاحِبَ الزَّمانِ، الْغَوْثَ الْغَوْثَ الْغَوْثَ، اَدْرِكْني اَدْرِكْني اَدْرِكْني، السّاعَةَ السّاعَةَ السّاعَةَ، الْعَجَلَ الْعَجَلَ الْعَجَل، يا اَرْحَمَ الرّاحِمينَ، بِحَقِّ مُحَمَّد وَآلِهِ الطّاهِرينَ.

Å vår Mästare, å Tidens mästare! Hjälp, hjälp, hjälp! Bistå mig, bistå mig, bistå mig! Nu, nu, nu! Skynda, skynda, skynda! Å Den mest barmhärtiga[3] av de barmhärtiga! För Muhammeds och hans rena[4] familjs skull.

Yā mawlānā yā ṣāḥibaz-zamān, al-ghawth al-ghawth al-ghawth, adriknī adriknī adriknī, assā‘ah assā‘ah assā‘ah, al-‘ajal al-‘ajal al-‘ajal, yā arḥamar-rāḥimīn, biḥaqqi Muḥammad wa ālihiṭ-ṭāhirīn

[1] Sheikh Ibrahim ibn Ali al-Kaf’ami var en shiamuslimsk lärd från 1400-talet e.Kr.

[2] Det är självklart att Gud räcker och är Den som hjälper, och att det här menas att Profeten (Gvhf) och Imam Ali (fvmh) är Guds medel och händer.

[3] Olika personer adresseras i åkallan, och här adresseras Gud.

[4] Det vill säga från synd och misstag. Se koranvers 33:33.